Det galna rekordet står sig än i dag och bakom ratten satt Karin Sjöstrand, då som nu lastmaskinsförare i Finja bergtäkt utanför Hässleholm.
– Om jag var rädd? Nej, men jag var väldigt fokuserad. Jag hade aldrig kunnat häva en sladd i den hastigheten, så det gällde att vara extremt försiktig med rattrörelserna.
Gasen i botten
Någon hastighetsmätare fanns inte i den ombyggda hjullastaren. Karin trampade helt enkelt gasen i botten och slog av på farten först när cirka 500 meter återstod av landningsbanan.
– Jag var tvungen att bromsa i korta sekvenser, annars skulle bromsarna bli överhettade. Jag kände att det gått fort – att det inte fanns så mycket kvar att krama ut – men jag blev säker först när jag såg teamet hoppa och jubla.
Karin har alltid gillat maskiner och fart. Parallellt med rekordförsöket och jobbet i bergtäkten, höll hon 2012 på med att ta mc-kort. Hemma i garaget stod redan en HD Sportster 1200.
– Men så blev jag gravid med William och lite senare med Elliot. Jag lade planerna på mc-kort på hyllan och sålde hojen. Men drömmen lever kvar.
Ställer upp igen
Till vardags kör hon en Volvo L180H i Svevias bergtäkt i Finja.
– Den passar utmärkt i jobbet, men den L60 jag slog rekordet med var något helt annat, skrattar hon.
Även om Karin gillar fart och utmaningar – vilket rekordförsöket verkligen bjöd på – så är det inte det hon minns mest.
– Den sociala biten var nog roligast ändå. I det här jobbet sitter man mest ensam i maskinen och jobbar. Då var jag en del av ett team och efter rekordet fick jag åka runt på mässor och utställningar och berätta om projektet.
Även om rekordförsöket var förknippat med risker, så tvekar inte Karin om hon skulle få frågan på nytt.
– Jag skulle tacka ja! Jag älskar fart och är tillräckligt galen!