Bilsportsstjärnan Johan Kristoffersson svarade för en formidabel avslutning när 2019 års sista deltävling i WTCR-cirkusen avgjordes i Malaysia. Han startade som nr 22 och slutade etta efter att han vunnit de båda avslutande racen i sin Volkswagen Golf GTI TCR.
Det omöjliga blev möjligt tack vare rätt däckstrategi.
– Jag gamblade när det började regna och det gick hem, säger Kristoffersson.
Genidraget bestod i att han på den våta banan valde att slänga på slicks fram och regndäck bak, i stället för regndäck runt om som de flesta medtävlarna.
Det handlade om fingertoppskänsla på högsta nivå inför första racet.
– Banan var blöt men jag bedömde att mängden vatten var för lite för att regndäck skulle få upp den temperatur som krävs för att de ska ge ett bra grepp. Därför chansade jag på slicks där fram och körde så att de snabbt skulle komma upp i temp. Samtidigt innebar det att risken för vattenplaning var överhängande, så det var en chansning.
Tänka om
En chansning som gick hem och inför andra racet hade han avancerat till en åttonde plats. Då hade det börjat regna igen. Mängderna vatten som var på banan omöjliggjorde slicks fram ansåg Johan och hans team så det fick bli regndäck runt om, vilket samtidigt innebar att han fick anpassa sig till en annan körstil. Men anpassning är värmlänningens styrka och han avancerade till en tredjeplats.
Inför sista racet hade förutsättningar på nytt förändrats eftersom banan hade torkat upp, men var fortfarande blöt.
– Vi gick tillbaka till slicks fram och regndäck bak och jag använde samma körstrategi som i första racet för att få upp temperaturen i slicksen.
Han knep förstaplatsen i racet, vann deltävlingen och blev sammanlagd femma i WTCR efter tre segrar och fem pallplatser under säsongen.
Tidiga på slicks
En av delsegrarna togs på Zuzuka-banan i Japan i oktober. Även då var det växlande banunderlag på grund av regnet och inför kvalet var valet att säkra upp med regndäck runt om, eller chansa på slicks fram.
– Jag och mitt team valde att gå ut tidigt på slicks fram och få temp i däcken. Allt eftersom torkade banan upp och däckstrategins visade sig rätt. Där fick vi dock tänka till eftersom ett av racen bara var ett varv och då hinner man inte få upp tempen, det fick då bli regndäck runt om. Inför sista racet var banan så upptorkad att de flesta bilarna valde slicks fram.
Vem i VW-teamet tar beslutet om vilka däck som ska på inför ett race?
– Det är främst jag tillsammans med ingenjören. Kanske mest jag eftersom jag har känslan för bilen. Sedan kan ju banans beskaffenhet ändras under ett race, från torrt till vått och så vidare. Vädret har stor inverkan på däckvalet. I WTCR begränsar reglerna däckvalet till att man bara får använda en typ av slicks och en typ av regndäck. I Formel 1 är däckvalen fler.
Hur avgörande är däckstrategin i banracing, kan man jämföra med vallningen inom längdskidåkning, en sport du har erfarenhet av?
– Ja, det är en ganska bra jämförelse. På Suzuka-banan och i Malaysia var de yttre omständigheterna sådana att rätt däckstrategi fällde avgörandet. Är det 25 grader varmt och solsken då är däckvalet lika givet som vallan när du ska åka skidor i tio minusgrader. På fina sommarbanor i banracing är det däcktrycket som kan påverka, men att ha rätt däcktryck är inte så svårt enligt mig.
Fälgarna, vilken roll spelar de i banracing?
– Det finns olika bredd på fälgar och det som spelar roll är inpressningsdjupet som anger hur långt in eller ut fälgen sitter monterad i förhållande till fälgens mittpunkt. Men det som har störst betydelse är hjulvinklarna toe och camber. Toe, som vinklar inåt utåt, fungerar bäst i regn när man behöver få upp tempen i framhjulen. Cambervinkeln brukar vara tre till sex grader för att få bättre grepp, samtidigt som jag måste beakta att det sliter mer på däcken under ett race.
Vilka däcktillverkare jobbar du och dina team med?
– Det är olika beroende på olika serier. Inom WTCR är det Yokohama, inom rallycross Cooper och Pirelli inom rally. Pirelli är de som jag haft mest samarbete med. Men oavsett motorsport är däcken alltid viktiga eftersom det är kontaktytan mot underlaget.
Togs på sängen
WTCR-tävlingen i Malaysia var den sista för Johan Kristofferson, i alla fall i en VW-bil eftersom Volkswagen har bestämt sig för att dra sig ur tävlingen till nästa år. I skrivande stund vet därför Johan inte hur det blir med banracingen under 2020. Ska det bli en fortsättning måste han hitta ett annat fabrikat.
– Beskedet från Volkswagen tog mig på sängen, säger han.
Blir det inget mer WTCR så satsar han på rally och den första stora tävlingen blir Rally Sweden på hemmaplan i Värmlandsskogarna. I ett vinterrally på snö och is kan han inte välja någon direkt däckstrategi eftersom reglerna fastslår att endast en viss typ av däck får användas.
Tre rallydäck
Däremot finns det möjligheter vid rallytävlingar på snöfria vanliga grusvägar.
– Då har Pirelli tre olika hårdheter på tävlingsdäcken och då krävs det, ungefär som i banracing, mer analys av underlaget. Det mjukaste används om sträckan inte är för lång, om det är löst fuktigt grus och om det regnar. Mellanhårt däck är det som används mest i Sverige och det är mer allround. Det används på medellånga sträckor där det är blandat lösgrus och lite hårdare mer öppna vägar. Den riktigt hårda däcktypen används för att undvika punktering när det är mycket sten och varmt. Den däcktypen kör jag till exempel på om det är en tävling i Turkiet.
Johan Kristoffersson är dubbel världsmästare i rallycross och där är reglementet kring däckval generöst. Åtta slicks och åtta regndäck, som kompletteras med fyra begagnade slicks och fyra begagnade regndäck, är det man kan laborera med.
– Det krävs analys för att få ut det bästa av däcken på en tävling. En strategi kan till exempel vara att använda regndäcken på testet för att spara slicksen till tävlingen. Sedan är det precis som i banracing, att välja däck efter underlag och väderlek.
Gubbåkare
Om vi lämnar motorsporten, hur är du som privatbilist?
– Jag är en riktig gubbåkare, säger Johan och skrattar.
– Min privatbil är en VW Touareg och på vintern är det alltid dubbdäck som gäller eftersom dubb ger bäst grepp när det är isigt vägunderlag. Jag ser inte ljudet som ett problem eftersom bilarna är så välisolerade. Sedan tycker jag att det är kul att städa bilen så att den är ren och fräsch. I samband med städningen tittar jag alltid över däcken för att hålla visuell koll på däcktrycket och se efter så att de inte sliter snett. Annars känner jag ganska snabbt i bilen om hjulinställningen har rubbats eller om trycket i något däck sjunker. Det märks naturligtvis inte lika tydligt som i en racerbil där du direkt känner skillnad om trycket skulle vara 0,2 bar lägre.
Du var en lovande skidåkare som junior, varför blev det motorsport och inte skidåkning?
– Jag gick på skidgymnasiet i Torsby och som junior tampades jag med sådana som Calle Halfvarsson och Teodor Peterson. När jag tagit studenten ville jag testa motorsport under sommaren, meningen var att jag sedan skulle åka skidor när det blev säsong. Men det blev aldrig så, jag blev fast i motorsporten.
– Skidåkningen har samtidigt betytt mycket för min motorkarriär, inte minst den fysiska träningen. Sitter du i en rallybil och kör flera dagar under hög puls när det är uppåt 60-70 grader varmt i bilen, då måste du ha bra fysik. När jag tävlade på längdskidor lärde jag mig också hur viktigt det är med kost och vätska, vilket jag också haft nytta av. Sedan är skidåkning mycket självdisciplin. Man måste gå in för det helhjärtat och vara noggrant förberedd inför en tävling. Längdskidor gör verkligen fysiskt ont!
Fysträning
Johan Kristoffersson lägger fortfarande stor vikt vid den fysiska träningen för att vara en alert förare.
– Jag ägnar mig åt träning jag kan göra utomhus; skidor, rullskidor, löpning, cykel, mountainbike, paddla kajak, vad som helst bara det är ute. Gym inomhus är inget för mig.
Vad är fördelen med att tävla i tre olika motorsporter i stället för att nischa in sig på en?
– Man lär sig olika färdigheter. I rally måste jag anpassa mig snabbt till underlaget, vilket jag tar med mig till banracingen. Där får jag anpassa mig till att det är flera bilar på banan, vilket jag tar med mig till rallycrossen. Och så vidare.
Hur tränar man för att bli bättre i motorsport, autentiska träningsmöjligheter är ju begränsade?
– Ena delen är ju den fysiska träningen som jag nämnde tidigare. Balans behövs och det tränar jag med balansplatta. Det närmast praktiska jag kommer är träning i simulator. Sedan tränar jag på att förstå hur bilen fungerar rent tekniskt och jag gör mycket analyser av tävlingar i efterhand. Gäller det rally så är vi två i bilen och där tränar vi på att utveckla notsystemet.
Din pappa, Tommy Kristoffersson, var en stor stjärna inom svensk motorsport, har du känt press över att bli jämförd med honom?
– Nej, däremot har han varit till stor hjälp i min karriär. Han har lärt mig hur viktigt det är att göra rätt till hundra procent och han har lärt mig hur teamarbetet fungerar. När pappa körde STCC var jag med bland mekanikerna och jobbade, jag hade ansvar för däcken. Då var jag inte mer än 12-13 år.
Vad har du för målsättning med ditt tävlande i år?
– Att tävla inom den motorsport där jag anser mig ha bästa chans att vinna. Jag älskar att vinna, men det betyder inte att jag är en dålig förlorare. Jag hanterar förluster bra och ser dem som en möjlighet till analys för att bli bättre – och vinna.
FAKTA:
Namn: Johan Kristoffersson.
Ålder: 31 år.
Bor: Hus i Arvika.
Familj: Sambo med Zandra Björkholtz, sonen Colin, fyra år.
Meriter: Två VM-guld i rallycross 2017 och 2018, vinnare av STCC 2012 och 2018, vinnare av Porsche Carrera Cup 2012, 2013, 2015 och vinnare av International Superstars Italia 2012.
Andra meriter: Jag har ett JSM-guld i lag i längdskidåkning.
Fritidsintressen: Familjen, träning och att vara ute i naturen i största allmänheten, helst med familjen.
Dold talang: Jag tycker själv att jag är duktiga på att städa, därmed inte sagt att det är roligt. Så jag vill att det förblir en dold talang…
Världens just nu bästa idrottspersonlighet: Svårt, jag har aldrig haft någon idol utan plockat det bästa från olika atleter. Ska jag säga någon får det bli maratonlöparen Eliud Kipchoge, att springa ett maraton under två timmar är imponerande.