Se filmen med Anna Ljungdell här
Vad tar du med dig från politiken som du kan använda i däckbranschen?
– Vill man som däckbranschen driva förändringsarbete så är man väldigt beroende av det offentliga, inte minst de som fattar besluten. Som politiker arbetar man mycket med att förstå vilka drivkrafter som finns bakom frågor och med att försöka hitta lösningar på olika slags utmaningar. Det arbetssättet kan jag nog ha stor nytta av som ordförande för DRF.
Du kommer utifrån, från helt andra branscher. Kan du, till en början, använda det till din fördel?
– Det hoppas jag, men det är inte jag som ska bedöma det. Det är ju styrelsen som rekryterade mig och jag tror att ett skäl till att man valde en person utifrån var att man ville ta ett omtag och få in lite nya perspektiv.
Vad var det som lockade dig till däckbranschen?
– Jag gillar nya utmaningar, att lära mig nya saker och lära känna nya branscher. Sedan har jag i mitt tidigare arbete delvis jobbat med däckbranschen, bland annat med frågan om en hållbar däckåtervinning.
Berätta lite om din bakgrund
– 2000 flyttade jag från Skåne till Nynäshamn och fick ganska snabbt ett tungt uppdrag som ordförande för barn- och utbildningsnämnden. Sedan dess har jag i princip hållit på med politik på heltid. Bland annat var jag kommunalråd i Nynäshamn 2010-2016. Efter det har jag arbetat som konsult inom strategisk rådgivning och opinionsbildning.
Har du redan nu identifierat några frågor som du vill driva?
– Först och främst handlar det naturligtvis om att främja medlemmarnas, däckverkstädernas, intressen. Och som jag förstått det så är några frågor särskilt prioriterade för dem, så som skiftestiderna på våren, kompetensförsörjning och rekrytering, om Däckskolan, och om hållbarhet och cirkulär ekonomi.
– Rent generellt måste vi skapa en större förståelse för hur viktiga däcken är för trafiksäkerheten och för att samhället ska fungera.
Hur kan man höja statusen för branschen och för däckmontörer?
– Det finns nog inte ett svar på det utan det handlar om många olika delar. En sak kan vara auktorisation av däckmontörer. Första steget mot en auktorisation är nog att definiera vilka kompetenser som yrket innehåller. Vidare handlar det förstås om att se till att alla arbetsgivare och medlemmar är seriösa, som bland annat tar arbetsmiljön och miljön på stort allvar. Jag tror också att Däckskolan är viktig när det gäller att utveckla ett system för kompetensutveckling, men den måste fungera smidigt för branschen och följa med i utvecklingen mot fler digitala kurser exempelvis.
Däckbranschen uppvaktar många politiker, bland annat om skiftestiderna på våren och när det gäller att få end-of-waste-kriterier så att uttjänta däck kan betraktas som råvaror istället för avfall. När det gäller lobbying gentemot politiker kommer ju din bakgrund som politiker väl till pass.
– Det är nog inte så att man automatiskt har fördelar bara för att man är gammal politiker, förutom att man vet hur systemet fungerar. Framgångsrik lobbying handlar mycket om att förstå vad motparten vill uppnå och identifiera vilka som vill samma som en själv. Ofta handlar vägen till framgång om att samla tillräckligt många bakom en gemensam väg. Ibland tar det tid att förändra, så underskatta aldrig en god kompromiss på vägen.
Har du några tankar kring hur däckbranschen kan arbete mer med hållbarhet?
– När man pratar om hållbarhet är det lätt att fastna i detaljer och enskilda problem. Det gäller nog att vidga perspektivet. Visst finns det utmaningar när det gäller återvinning av däck. Men tittar man på den totala samhällsnyttan så är den enorm.
Ja, hur skulle du beskriva däckens betydelse för samhället?
– Kan vi tänka oss ett samhälle utan däck? De flesta svarar nog nej på den frågan. Däck finns ju på alla typer av fordon, från entreprenadmaskiner till barnvagnar. Vi måste i högre grad diskutera däck utifrån ett livscykelperspektiv, hur kan vi få ut det mesta möjliga av det här högklassiga materialet, även efter att däcken suttit på fordon.
Däckbranschen är en mansdominerad bransch som skulle må bra av en jämnare könsfördelning. Jag antar att du har erfarenhet från andra mansdominerade branscher. Har du några idéer kring hur fler tjejer ska vilja bli däckmontörer?
– Till att börja med måste vi nog göra det här yrket mer känt, både hos tjejer och killar. Det finns undersökningar som visar att ungdomar bara kan räkna upp ett 20-tal yrken och däckmontör är kanske inte ett av dem.
– Andra sätt för företagen att rekrytera kan vara att ta emot praktikanter och sommarjobbare och på så vis göra sig mer känd som arbetsplats. Det är också en god idé att ta kontakt med kommunen för att se vad man kan göra tillsammans.
Många däckverkstäder är fortfarande ganska smutsiga och bullriga arbetsplatser. Behöver arbetsgivarna tänka mer på arbetsmiljön för att locka fler unga?
– Så kanske det kan vara i vissa fall men så vitt jag vet så tar de flesta seriösa verkstäderna arbetsmiljö och säkerhet på stort allvar och värnar om sin personal. Jag tror att det är andra centrala frågor som är viktigare för branschens status, som löner, utvecklingsmöjligheter och kännedom om vad yrket innebär. Men det är klart att den totala upplevelsen av verkstaden är viktig, inte minst också ur ett kundperspektiv.
Vi hoppar framåt i tiden – var är DRF om 10 år?
– Då vill jag att DRF är en expertorganisation vars kunskap efterfrågas av politiker och myndigheter, inte bara när det gäller däck specifikt, utan också när det gäller hur vi ska ställa om till en cirkulär ekonomi och i trafiksäkerhetsfrågor. Där glöms hjulen ofta bort, trots att det är den enda delen av fordonet som har kontakt med marken.
Fakta Anna Ljungdell
Ålder: 47
Bor: Nynäshamn
Karriär: Har varit politiskt aktiv sedan1997. Har en magisterexamen i statsvetenskap. Tidigare uppdrag har bland annat varit att representera Sveriges Kommuner och Regioner i EU, ledamot i regionfullmäktige i Stockholms län, arbete som politisk sakkunnig i regeringskansliet och sju år som kommunalråd för (S) i Nynäshamn.
Fritidsintressen: Förutom att vara med familjen så gillar jag att titta på Allsvensk fotboll. Håller på Malmö FF. Sjunger också i ett soulband och tycker om att dansa, till exempel med min man.
Vilken egenskap, som du inte redan har, önskar du att du hade? Jag imponeras av dem som är bra på mer konstnärliga saker som att teckna, sy, snickra och skapa med händerna, det är inte min starka sida. Som tur är kompletterar min man mig där.
Har du någon personlig förebild? Inte någon enskild. Har lite svårt för idoldyrkan generellt och olika människor har olika styrkor och svagheter. Mina föräldrar har dock alltid varit viktiga för mig - kärleksfulla men inte kravlösa, stöttande utan att curla – har dem att tacka för mycket.
Det här visste du inte om mig: Är Skånemästare i fotboll.