DäckDebatts chefredaktör: "Urspårat krig mot dubbdäcken"
Branschnytt
28 november 2018
Text:
Kriget mot dubbdäcken börjar ta orimliga proportioner, Kanske är det så att politikernas och forskarnas gemensamma krig mot dubbdäcken inte handlar om omtanke om oss bilister. Kanske handlar det istället om att man vill slippa lägga pengar på att underhålla vägar som redan är dåliga?
KRÖNIKA AV DÄCKDEBATTS CHEFREDAKTÖR HENRIK NYGÅRD
Ett gäng forskare på Chalmers påstår frankt att dubbdäcken, i ett livscykelperspektiv, tar fler liv än de räddar. Detta eftersom de river upp partiklar som dödar oss och genom att arbetare i gruvor i Konga-Kinshasa som utvinner kobolt omkommer i dåliga arbetsförhållanden. Nokian bemötte det här genom att upplysa forskarna om att 95 procent av kobolten som används i dubbdäcken är återvunnen. Och att de små partiklar som är mest skadliga för oss människor kommer från vedeldning och industrisläpp snarare än de större partiklarna från dubbdäck.
I kungliga huvudstaden får miljöpartisten Daniel Heldén fortsätta kampen mot bilar i allmänhet och dubbdäck och dieselmotorer i synnerhet. Han var tidigare borgarråd i det röd-gröna styret men han och miljöpartiet har nu gått över till den styrande alliansen. I en intervju i DN berättade han att hans första åtgärd som nyvalt trafikborgarråd blir att se till att vi får fler elcyklar i Stockholm. Låter det som en rimlig prioritering i en stad som verkar stå inför en total trafikinfarkt?
Det går säkert alldeles utmärkt för Daniel Heldén och andra innerstadsstockholmare att åka runt på elcyklar. Men för andra i vårt avlånga land, som inte bor i städer eller helt enkelt alla svenskar norr om Gävle, är logistiken inte lika enkel att lösa. Det funkar inte med en elcykel när man som glesbygdsbo ska skjutsa barnen till dagis eller skolan en morgon i december när frosthalkan är så svår att det är en kamp nog att hålla sig på benen.
Det här fick jag själv erfara en vinter för 17 år sedan när jag åkte upp till Nordingrå i Ångermanland för att hälsa på min blivande fru. Jag hade en motorstark och framhjulsdriven bil med dubbfria vinterdäck. Det var ett svårt snöoväder men gick ändå bra på E4:an. Men när jag kom fram till de ishala vägarna i Nordingrå gick det inte längre. Jag fick skamset ställa ifrån mig den fina bilen hos en bekant till familjen och istället bli hämtad i familjens urgamla Saab med dubbdäck smala som cykeldäck.
Någon dag senare var det dags att åka till affären och handla. Vi passerade min parkerade bil och jag såg då att den gamla damen som bodde i huset hade lagt vedträn bakom varje däck för att den inte skulle glida bakåt ut i gatan. Misstänksamheten mot de odubbade däcken var uppenbar och total.
Inne i mataffären fortsatte min väg mot den offentliga skampålen på orten. Plötsligt knackade någon mig med fingret i ryggen för att väcka min uppmärksamhet.
- Var det du som körde upp hit på odubbade däck?
- (Tvekan) Ja.
- Ja, du är ju från Stockholm förstås. Men här uppe måste man ha dubbdäck, förstår du. Så nu vet du det till nästa gång. (hånfullt skratt)
Kanske är det så att politikernas och forskarnas gemensamma krig mot dubbdäcken inte handlar om omtanke om oss bilister. Kanske handlar det istället om att man vill slippa lägga pengar på att underhålla vägar som redan är dåliga? Eller vad tror ni?