Autonoma fordon spås vara en stor del av framtidens mobilitet, men för att de ska kunna köra säkert på gator runtom i världen krävs att ytterligare system utvecklas. Benny Thörnberg är forskare på Mittuniversitetet och en av hjärnorna bakom en kamerateknik som ska upptäcka ishalka.
– De autonoma fordon som testas idag är utvecklade för soliga vägar i Kalifornien. Den dag som tekniken blir tillräckligt mogen och man ska börja att köra fordonen i nordiskt klimat måste man ha den här typen av mätteknik på plats. Drivsystemen måste ha information om väglaget, säger han.
Mittuniversitets forskning började som ett doktorandprojekt i Östersund, där man tog fram en kamera som skulle sitta i en mast bredvid vägen och titta ner på en testyta. Syftet var att samla information om väglaget, som en slags road-side-sensor. Den vidareutveckling av tekniken som man sedan har tagit fram skannar av vägunderlaget för att generera data och statistik, bland annat till de bolag som underhåller vägarna. På så vis är det tänkt att de ska kunna åtgärda hala ytor och se till att vägen uppfyller friktionskraven.
I dagsläget används tekniken i ett verkligt projekt, där Mittuniversitetet tillsammans med det Göteborgsplacerade företaget Klimator har byggt en autonom fyrhjulig motorcykel som ska gå på Örnsköldsviks flygplats och skanna av landningsbanan. Samma friktionsmätningsarbete har tidigare utförts med en släpvagnslösning som man har åkt och bromsat med för att bedöma underlaget.
– Det nya sättet blir en mer industriell tillämpning, där man kommer slippa att gå ut fysiskt på banan för att göra mätningarna, säger Benny.
Liknande fordonsburna vägfriktionsmätare finns på marknaden idag. Något som däremot är helt nytt är den vidareutveckling av forskningen som Benny fokuserar på.
– Istället för att montera utrustningen på fordon, någon decimeter ovanför vägytan, undersöker vi möjligheterna att sätta utrustningen på drönare. Det skulle skapa stora möjligheter om vi kunde skanna av större ytor på längre håll, säger Benny och fortsätter:
– Utöver denna vidareutveckling har vi gett oss in på ett till område. Det projektet handlar om att dagens friktionsmätare bara mäter på ett smalt område precis framför fordonet. Vi vill att man ska kunna mäta framför hela fronten, för att få en bättre uppskattning. Utmaningen i båda de här projekten är att kamerorna vi jobbar med är dyra. För att kunna gå från en punkt till avbildat behöver man dessutom jobba mycket mer med tekniken.
Större inhämtning av vägdata skulle generera mer träffsäker friktionsmätning. Benny berättar att det man samlar in idag är ett slags medelvärde av vägunderlaget på ett område.
– Det kan förstås finnas mer eller mindre hala fläckar på det område man mäter. Systemet måste därför vara snabbt på att anpassa sig och göra att fordonet börjar att bromsa ner på ett säkert sätt när det behövs. Att få ett helt vattentätt system för alla vägar kommer att vara svårt. Någon kommer alltid att köra först på varje isfläck, säger Benny.
Vilka är de främsta insikterna ni har fått under arbetet?
– Att det här är en mätteknik som har framtiden för sig och kommer att bli oerhört viktig i framtidens autonoma fordonslandskap. Vi har också insett att vi kanske inte behöver vara så rädda för att mätsystemen kan komma att kosta mer än dagens fordonsmonterade lösningar. Om trenden går från att äga fordon till att köpa mobilitetstjänster, likt taxi eller buss, så behöver infrastrukturen hänga med. Med standardiserade mätsystem kan vi öka säkerheten på vägen.