Att lära sig om däcken har varit en resa i sig. Marcus berättar att han alltid har sett däckkunskap som en viktig del av sitt jobb.

IndyCar-stjärnan Marcus Ericsson: ”Att ta hand om däcken är en av mina största styrkor”

Profilen 24 maj 2023 Text: Jonna Jansson Foto: Chip Ganassi Racing

När Marcus Ericsson började med racing som 16-åring föddes en dröm om att bli Sveriges nästa stjärnskott. 32 år gammal skrevs han in i historieböckerna som den andra svensken någonsin att ta hem ett lopp i världens största racingtävling. För Däcksnack berättar han om vägen till segern och om den däckstrategi som har tagit honom dit.

Kunskap om däck blir nästan aldrig så avgörande som inom motorsport. Genom att veta exakt vad däcken klarar av och hur de presterar som bäst går det att vinna sekunder och ta sig i mål före alla andra.

– Däcken är extremt viktiga både säkerhetsmässigt och prestandamässigt, eftersom de är den enda kontakten med marken. Hela min karriär bygger på att jag vet hur jag ska använda dem, säger Marcus Ericsson.

Att vara racerförare kräver hårt arbete och massor av disciplin. Marcus största framgång kom efter ett att han ägnat halva sitt liv åt sporten. Det har varit många år av fokuserad träning, där kunskap om däcken har byggts upp allteftersom.

– Däck har alltid varit en stor del av min strategi. Mest lärde jag mig nog under mina år inom Formel1. Pirellidäcken var väldigt känsliga och jag lade ner mycket tid på att förstå mig på deras slitagebilder och hur värmen påverkade prestandan. Samtalen med däcksingenjörerna gav mig mycket kunskap som jag har kunnat använda och förfina under resten av min karriär. Idag är jag erkänt duktigt på att ta hand om däcken. Jag vet hur jag ska spara på dem och tycker det är både roligt och intressant att man kan påverka bilens prestanda genom att veta hur man ska hantera sina däck.

När Marcus tog hem sitt första race i Indy 500 den 29 maj 2022 förstod han att livet aldrig skulle bli sig likt. Drömmen han hade arbetat mot var äntligen uppfylld och året kantades av hyllningar och diverse framträdanden i media.

– Det är en märklig känsla att uppleva ett ögonblick som man har arbetat hela sitt liv för att nå. Vinsten gav och inger fortfarande en känsla av extrem glädje, men också av lättnad. Den blev ett kvitto på att allt hårt arbete och allt jag har offrat längs vägen har varit värt det.

Vilket är ditt nästa mål?

– Problemet när man har vunnit ett race är att man vill vinna fler, sedan är det en ännu större dröm att vinna hela mästerskapet. Jag var nära att göra det i fjol men missade på slutet, så det är såklart något jag är fokuserad på att göra i år. Sedan är jag faktiskt ganska bra på att påminna mig själv om att jag redan lever min dröm, genom att ha racingen som jobb.

Hur arbetar ni i teamet för att du ska ta hem den här säsongen?

– Vi jobbar ständigt med att försöka att förbättra oss. IndyCar är lite speciellt på så sätt att alla har samma bilar att jobba med. Det vi kan utveckla är stötdämparna och kunskapen om däcken, allt annat är en enhet. I vinter har vi framför allt jobbat med att förstå oss på däcken mer. Tio grader upp eller ner kan göra stor skillnad i hur däcken beter sig och vi har lagt rätt mycket tid på att hitta ett system för att hålla däcken i rätt temperaturfönster. Jag kände redan i säsongens första tävling att våra framsteg på däcksidan hjälpte oss att prestera bättre.

En däckstrategi som har vuxit fram

Marcus resa i racingvärlden började som för många andra med gokart. Under sina tidiga år inom racingen fick han förstklassig coachning av den enda andra svensken som har vunnit Indy 500, Kenny Bräck.

– Kenny har varit en stor källa till inspiration under hela min karriär. Det var en ära att få ha en så erfaren mentor redan som 16-åring. Han lärde mig mycket om allt inom racingen. Främst har jag tagit med mig att det lönar sig att vara en envis jäkel, att jobba hårt och aldrig ge sig.

Att lära sig om däcken har varit en resa i sig. Marcus berättar att han alltid har sett däckkunskap som en viktig del av sitt jobb.

– Jag pratade en hel del däck redan med Kenny och det har inte precis blivit mindre av den varan med åren. Det gäller att lära känna däcken och veta exakt vad de klarar av. Pirelli-däcken som vi körde med när jag tävlade i Formel1 var mycket känsligare för överhettning och slitage än vad Firestone-däcken i IndyCar är. I den övergången gällde det är lära om och förstå att jag kunde köra mer aggressivt.

– I Formel1 har de också däcksvärmare, vilket gör att man kör ut på banan med optimalt grepp direkt, från första kurvan. I IndyCar behöver man bygga upp temperaturen i däcken själv. Det tog tid och var ganska svårt till en början att lära sig hur man gör däcken redo för prestanda.

Du är erkänt duktig på att ta hand om däcken och kallas ibland för en ”tire whisperer”. Hur gör du för att spara på däcken?

– Mitt bästa tips är att köra så snabbt som möjligt utan att gå över gränsen för vad däcken klarar av. Det är det mest kritiska, som jag alltid försöker att göra när jag kör. Går man över den exakta hastigheten så överhettar man däcksytan, vilket sätter igång överhettningsprocessen och skapar slitage. Jag försöker alltid att ligga precis på gränsen för att inte skada däcken.

Hur snabbt känner du när ett däck blir slitet?

– Väldigt snabbt. Det är något jag är duktig på. Jag känner av när det börjar att slitas minsta lilla och anpassar körningen efter det.

Upplever du att det finns några skillnader i hur däcktillverkarna jobbar med däcksäkerhet i Formel1 jämfört med IndyCar?

– Pirelli har haft en del utmaningar med sina däck, med explosioner och liknande, även om det har blivit bättre på senare år. Där känner jag en trygghet med Firestone som har lång erfarenhet efter att ha varit med i motorsporten i USA extremt länge. Jag är inne på mitt femte år nu och det har knappt hänt att någon har haft säkerhetsproblem med däcken. Det är jätteviktigt att man som förare kan lita på däcken, särskilt i IndyCar där vi ibland kör i 400 km/h.

Kör du helst med medium, hard eller soft?

– Vi har två gummiblandningar att välja på inför varje race i IndyCar, ett mjukt och ett hårt. Det skiftar lite på så vis att ett däck som är hårt på en bana kan vara mjukt på en annan. Firestone väljer ut vilka man kan välja mellan till varje race. Jag tycker om när det är mer svårhanterliga och mjuka däck. Då får jag får mer nytta av min däckskicklighet, samtidigt som det blir roligare att köra och roligare att titta på. Tävling där alla har däck med litet slitage blir ofta statiska och ganska händelselösa, medan tävlingar med mycket slitage är svårare och mer underhållande.

Däckteknologin har förändrats mycket på senare år. Vilka egenskaper vill du att man jobbar mer med framöver?

– Körtekniskt vill jag förstås ha känsligare och mer svårhanterliga racingdäck. I IndyCar har vi också börjat att köra med däck med återvunnet gummi i vissa race. Att hitta mer miljövänliga applikationer tror jag är jätteviktigt för motorsporten i stort. Det handlar både om att tillverka däcken av grönare material och om att skapa däck som drar mindre bränsle.

Skulle du säga att din förmåga att underhålla däcken en längre tid är en av dina största styrkor vid race?

– Ja, det skulle jag säga. Framför allt på senare år. Det har blivit en av mina absolut största styrkor som racingförare att ta hand om däcken, lära känna dem och förstå mig på dem så att jag har dem kvar i slutet av racet.

Ingen adrenalinjunky

När det är lågsäsong för IndyCar tycker Marcus om att koppla av. Han tar gärna någon månad ledigt och tittar mycket på hockey. Närmare säsongsstart blir det däremot intensiva förberedelser och mycket fysisk träning. De olika tempona har han inga problem med. Till skillnad från många andra förare är det inte adrenalinet som har lockat honom till sporten.

– Jag är ganska lugn utöver racingen och känner inte att jag behöver söka kickar någon annanstans. Det skiljer mig från många andra racingförare, för jag skulle inte säga att jag är en adrenalinjunky. Jag kan ta det rätt lugnt mellan säsongerna för att vila upp mig och har aldrig haft några fler adrenalinsökande intressen. Det jag brinner för med racingen är själva tävlingsmomenten och att få mäta mig med andra, inte adrenalinkicken, även om det såklart är roligt att köra snabbt.

Marcus beskriver sig själv som en hårt arbetande person som gillar att förbereda sig och har ett väldigt analytiskt tänkande. Det är något han har fått från sina föräldrar och coacher, men också genom att vara ute i världen och racea i tidig ålder.

– Det analytiska tänkandet är något jag använder både i vardagen och i det professionella. Det går hand i hand med viljan att jobba hårt och att inte lämna saker åt slumpen. Ju hårdare man jobbar, desto mer tur eller framgång får man.

Analysförmågan är något Marcus ser som sin största styrka, men också ibland som sin största svaghet. Med åren har han lärt sig att balansera tänkandet och använda det till sin fördel inom racingen.

– På banan är det jätteviktigt att känna in och analysera däck, strategier och vad motståndarna gör, men gör man det för mycket blir det inte bra. Man behöver vara närvarande och kunna ta in allt som händer. Sexton år in i racingen jobbar jag fortfarande med att inte vara för mycket i mitt eget huvud.

Du är en förebild för många unga gokart-förare där ute. Vilket är ditt bästa tips till den som vill ge sig in i motorsporten?

– Rent generellt gäller det att jobba hårt och att sätta sig in i allt. Däcken är väldigt viktiga. Även på tidiga gokart- och formelbilar är de det enda på bilen som har kontakt med marken. Försök att förstå dig på däcken tidigt och bygg upp en känsla för hur de beter sig. Det är något som du kan ha mycket nytta av om du vill bli racingförare.

Vad krävs för att få ratta en bil i IndyCar?

– De flesta som kör IndyCar idag har börjat med just gokart och tävlat sedan de var barn. Jag skulle rekommendera att man börjar den vägen. Det är den bästa skolan. Sedan krävs det mycket för att komma till IndyCar. Man kan inte bara gå dit och knacka på dörren, utan måste ha tagit sig upp steg för steg, från de lägre formelbilsklasserna till mer prestigefyllda tävlingar. Det är en rätt lång väg att gå, som kräver både talang, hårt jobb och sponsorer. Det är slingrigt, men någonstans börjar allt med gokart skulle jag säga.

På tal om sponsorer, det svenska företaget Huski Chocolat har sponsrat din bil i fyra år nu. Skulle det inte vara passande om du blandade mjölken med choklad om du tog hem mästerskapet i år?

– Haha, jo det hade såklart suttit riktigt fint med lite chokladmjölk uppe på prispallen. Det kommer jag definitivt att försöka få till.