Ebba Årsjö har sedan barnsben tyckt om att vara aktiv. Hela familjen är sportintresserade och Ebbas föräldrar uppmanade tidigt Ebba och hennes syster till att prova olika sporter. Vid sexårsålder testade hon skidor och fastnade för sporten.
– Jag tror att jag hade lite talang för skidåkning och då blir det roligare att åka. Mina föräldrar har alltid uppmuntrat skidåkningen och vi åkte ofta till fjällen hela familjen. Jag minns även att det inte gjorde så ont i foten vid den tiden, utan det kändes skönt att ha på sig pjäxan som spände åt foten. Men det fick jag äta upp senare, skidsport är nästan den värsta sporten för benet med tanke på att det krävs så mycket benstyrka, säger Ebba
Ebba föddes med funktionsnedsättningen klippel trenaunay weber syndrom, vilket innebär att hennes högra ben inte kan bilda muskler i samma utsträckning. Hon saknar även hudlager på benet och har en försvagad trampdyna.
– När jag var yngre var jag så nätt och det gjorde inte lika ont då, men jag haltade ändå. Jag tränade upp det och kan gå bättre idag. Jag har även bättre muskelstyrka nu, men från knät och nedåt har jag knappt några muskler alls. Lår- och rumpmusklerna i höger ben har ungefär hälften av en ”normal” muskelkapacitet
– Mitt ben har påverkat mig jättemycket på flera olika sätt. Dels rent estetiskt när jag var yngre men även i vardagen. Det har begränsat mig till att inte kunna göra vissa saker och inte kunna ha på mig vad som helst. När jag var yngre var det även mycket sjukhusbesök, så det har absolut påverkat mig.
Började med parasport
Ebba gick på skidgymnasiet i Östersund och mötte fram till dess motståndare utan funktionsnedsättning. När hon ville prova parasport var det en process på över ett år som bestod av diverse olika tester, pappersarbeten och möten med läkare och fysioterapeuter. Men när hon väl var klassad och klar förstod hon att det var där hon alltid skulle ha varit.
– Skillnaderna är många, det var en helt annan värld för mig. Det är lika satsigt och idrott på elitnivå, men det är anpassat för mig. Istället för att jag har gått runt och försökt vara någon jag inte är och hatat mitt ben, så var det helt plötsligt accepterat. Att vara runt likasinnade fick mig att börja må bra och acceptera mig själv mer.
I juni 2022 gick Ebba ut med en bild på hennes Instagram där hon visade upp sitt ben. Inlägget blev uppmärksammat och fick en fin respons med en mängd positiva kommentarer och likes.
– Jag har varit rädd för att visa och prata om mitt ben och har undvikit det hela livet. Jag är väldigt stolt över mig själv som vågade visa det. När jag exponerar mig för det om och om igen inser jag att vi är vuxna människor och ingen bryr sig om hur jag ser ut. Det är så här jag ser ut och det är bara att acceptera. Om man är rädd för spindlar ska man utsätta sig för spindlar och lite så var det för mig med att visa och prata om mitt ben.
– Det känns även bra att få hjälpa andra med funktionsnedsättning genom att visa att det är okej. Och när jag försöker hjälpa andra att inse det, hjälper jag även mig själv.
Idag har Ebba en annan syn på sig själv och sitt ben, något hon tror har påverkat hennes framgångar inom skidåkningen.
– Jag tror att min acceptans för min funktionsnedsättning och mina framgångar hör ihop. Jag kom in i parasporten som en färdig produkt när det gäller skidåkningen, jag var duktig och har kunnat slå tjejer utan funktionsnedsättning tidigare, men min acceptans har gjort mig starkare mentalt. Jag har fått en annan världsbild och har börjat träna på ett sätt som passar mig och min kropp, och det tror jag har gjort att jag har blivit bättre.
I sin debutsäsong 2020 tog Ebba hem fem segrar i världscupen och fick även Radiosportens utmärkelse Årets stjärnskott inom paraidrott. Under sitt första paralympiska vinterspel i Peking 2022 vann hon tre medaljer, två guld och ett brons.
– Paralympics är det största man kan göra inom parasport. När jag precis hade börjat tävla i parasport hade jag ungefär tre år kvar till spelen och det var bland det första de sa till mig. Paralympics är det enda man pratar om i parasport, det är det största man kan göra. Jag har förberett mig för det i nästan tre år, och det var värt det!
Sommarjobbar med att klippa däck
När Ebba inte står på skidorna jobbar hon på hennes pappa och farbrors företag Årsjö Recycling AB i Norrköping. Där har hon under tre somrar sommarjobbat med att klippa däck.
– Jag sitter i en grävmaskin och plockar och klipper däck. Först hämtar vi däcken och därefter kommer de till mig där jag klipper dem och lägger ner dem i en stor tratt kan man säga. Jag trivs med det! Att jobba hos pappa är smidigt, och det passar mig att sitta i en grävmaskin och inte belasta benet för mycket.
Årsjö recycling arbetar med SDAB och är med och ska öppna den nya återvinningsanläggningen på Tekniska verken i Linköping.
Vad tycker du om att Sveriges däckåtervinningssystem moderniseras?
– Jag tycker det är jättebra. Jag hinner knappt prata med pappa längre för han har så mycket att stå i, haha. Men det kommer bli jättebra! Jag har inte jobbat på Tekniska verken i Linköping än eftersom det är så nytt, men jag ska dit imorgon och se hur det ser ut. Jag tycker det är ett väldigt bra initiativ av SDAB att göra det här för miljön.
Ålder: 22.
Bor: Norrköping och Vemdalen, främst Norrköping.
Familj: Pappa, mamma lillasyster och hund.
Klubb: Vemdalens IF.
Meriter: 17 världscupssegrar, 6 VM guld, 2 paralympiska guld och 1 paralympisk broms.
Favoriträtt: Mammas vilt kött.